PETIT

idag är ingen bra dag. nu finns inte petit mer. katten jag både älskat och hatat i 12 år. han som varit med sen jag var 10 år. älskade petit, nu slipper du iaf bara ligga och vänta på att antingen bli bättre eller sämre. jag är glad att jag var med dig till det sista. hur ska albin klara sig utan dig på gatan? det är ju du som har bestämt över allt och alla där, vem tar över den rollen nu? vem ska ta in möss och fåglar till mamma och pappa, lägga dom (gärna levande) i sovrummet för att visa vad du har gjort? vem ska väcka mamma och pappa klockan 5 på morgonen med krafsa i persiennen och vänta på att pappa släpper ut dig, ger dig mat eller vad du än ville? vem ska komma in i köket så fort man öppnar frysen och vänta på kycklingfile eller räkor? (fast okej, det gör albin rätt så bra också...) men vem ska bara nosa på det man har tagit fram till dig och sen gå därifrån? (för det gör albin verkligen inte...) vem ska göra oss sällskap vid matbordet? vem ska leka med papperspåsar så dom flyger över halva köksgolvet? vem ska hugga oss när vi inte ska klappa mer? jag kan hålla på i all evighet (ni tycker väl jag redan har gjort det) men åh, älskade petiten.. saknar dig redan och kommer alltid komma ihåg dig. du var en speciell katt som alltid kommer vara älskad. hoppas du har det bra i himlen och att där finns många andra katter du kan bestämma över och var den kung du är!