Planen idag var att springa till Tylösand, dricka vatten och äta en energi-bar och sen springa hem igen. Dock gjorde jag misstaget att lägga mig på stranden för att vila en liten stund = låg kvar i ungefär 2 timmar och struntade i att springa hem och tog bussen istället haha. Ändå skönt! Tänkte faktiskt ta en bild till er, men jag blev fantastiskt läskig på den. Men äsch, ni får den ändå så får ni ett gott skratt iaf :)  Nu är det snart dags för Liverpool att möta Chelsea, en match jag faktiskt ska kolla på. Blir nog sjukt spännande, Pool har ju chans att vinna Premier Leauge!! Detta skulle Alex varit med om. Fast det är han nog någonstans :)  Igår var det grillkväll i en park med massa fina vänner. Åh, såna kvällar är så fantastiska! Satt ute tills det blev mörkt och vi började frysa, då förflyttade vi oss in till Challe istället. Det är just dom kvällarna jag kommer sakna som tusan när alla flyttar härifrån...

Städerskan här på skolan, en kvinna i ungefär 60-års åldern, brukar jag alltid prata med. Eller alltid är kanske att ta i, men när hon kommer och städar och jag sitter i ett projektrum så brukar vi alltid byta några ord. Så också idag. Hade precis frågat henne om hon hade haft en bra påsk, och jadå, hon hade hunnit träffa både barn och barnbarn. Sen ringer hennes mobil. Hahahaha, vet ni vilken ringsignal hon har? Om sanningen ska fram.  (Ni vet, Vill du ligga med mig då? ) Hahahaha, bästa. Oj, nu kommer hon igen!  .... (Hon berättade att hon skulle till Båstad på kurs, så nästa gång hon kom hit var inte förrän på fredag).

Dags för ett nytt inlägg efter lite påhopp från diverse människor igår, haha (ni vet vem ni är...). Hade egentligen velat skriva i min Alex-bok som jag fick av Emelie i födelsedagspresent, men den ligger i Halmstad och jag är i Höör. Så jag slog två flugor i en smäll och skriver på bloggen istället - jag får skriva av mig och ni får ett blogginlägg (ett litet deppigt sådant kanske, men ni får som ni vill iaf, haha) Precis hemkommen från Kerstin och Anna. Alltid lika kul att träffa dom, är glad att jag har kontakt med dom! Det är skönt att ha någon att prata om Alex med. Missförstå mig rätt, jag vet att jag kan prata med alla vänner, men dom kände ju Alex på ett annat sätt.  Körde till Alex efteråt och satt och pratade en stund med honom också. Saknaden är stor. Vissa gånger känns den större än andra, men det var som Kerstin sa: Saknaden är lika stor som förut och kommer alltid att vara, men man lär sig att hantera den. Det gör fortfarande ont, men inte så ont som det gjorde innan. D