Full rulle hela dagen. Är helt slut! Ska faktiskt bli skönt att sova. Nollning hela dagen. Kan inte sluta prata stabiska. Till och med tänker på stabiska. Oj, jättejobbigt kanske. Vågar inte skriva för mkt om det är en liten nolla som är här och snokar ;)

Tänker mkt. Jag är så kluven, och förstår fortfarande inte. Jag förstår mig inte riktigt på mig själv heller. På ett sätt vill jag höra av mig. Eller att jag ska få ett sms kanske. Men samtidigt så vill jag inte, dels för att jag vet att allting blir så mkt svårare då, och dels för att jag fortfarande tänker på det och det gör fortfarande ont. Men ja, jag känner väl mig ensam i guess..

Kanske onödigt inlägg, men ändå!

Kommentarer

tittie sa…
du är aldrig ensam! och hur mycket man än vill höra av sig så är det precis som du skriver att det bara kommer göra det svårare och jobbigare för dig. det dem gjorde kan man nog aldrig helt förlåta, men man kan komma över och lära sig leva med det. och hur tufft det än är nu så kommer det bli bättre. försök släppa det, du är starkare än du tror! och även om det inte känns så nu så kommer du älska igen en dag... puss!