Nu ligger jag bredvid mamms hemma i Höör. Skriver just nu från min mobil, det var sjukt drygt så blir inte så mkt.
Kom hem igår. Trodde det skulle vara skönt att komma hem, men ju närmre Höör jag kom, destomer hjärtklappning och ju mer nervös blev jag. Vill inte känna så, att jag ska vara nervös när jag är hemma. Men det går väl över, som med det andra hoppas jag!
Ikväll har vi ätit på Jernkällaren. Tack för ikväll tjejer, jag behövde det! :*
Sov på soffan inatt. Tänkte att det skulle kännas mindre ensamt. Men nja. Albin kom och la sig hos mig imorse, han kanske kände att jag var ensam.
För jag känner mig ensam. Sjukt ensam. Även om jag har världens bästa vänner, och världens bästa familj så kan det inte fylla ut hålet i hjärtat som du lämnade efter dig. Tänk dig att du har pratat med en person nästan varje dag, ibland tre gånger om dagen i fyra och ett halvt år. Och nu pratar ni inte alls. Inte ens om du vill prata med personen, så kan du det. Det känns fruktansvärt. Fruktansvärt och ensamt.
Kommentarer