En månad av tomhet

Igår var det fyra veckor. Imorgon är det en månad. Eller rättare sagt om ungefär en och en halv timme har det gått exakt en månad. 

Fyra veckor eller en månad har gått sen min värld vändes upp och ner. Många tankar i mitt huvud. Dom flesta innehåller orden varför, och tänk om.. Varför sa du ingenting? Varför kunde du inte prata med mig? Varför visade du ingenting? Varför fick jag inte hjälpa dig? Varför fattade jag ingenting?! Tänk om jag hade agerat annorlunda. Tänk om vi hade behandlat varandra bättre när vi var tillsammans. Tänk om vi fortfarande hade varit tillsammans, hade detta hänt då? Många frågor, men inga svar.. Det gör så jävla ont. Det gör ont för att jag saknar dig. Det gör ont för att jag känner mig så ensam. Det gör ont för det är så tyst och tomt utan dig. Det gör ont att veta att du mådde dåligt. Det gör ont att se alla andra må dåligt.

Var och hämtade saker i lägenheten idag. Fy vad jobbigt det var att se hela lägenheten tom. Det som en gång var vår lägenhet. Tänk vad lyckliga vi har varit där! Tänk vad mycket kärlek det fanns där. Kommer ihåg när vi var och tittade på den, hur förväntansfulla vi var! Och när vi väl flyttat in, både du och jag sa att den var mycket mindre än vad vi kom ihåg, haha.

Första gången jag såg den tom var jag överlycklig, glad och kär. Då skulle vi ju flytta ihop!

Andra, och antagligen sista gången jag såg den tom kändes sjukt jobbigt, hemskt, fruktansvärt och sorligt. Vår lägenhet. Tack för vår tid, Alex!

Om man nu ska försöka se det såhär, så gjorde du mig stark redan när vi var tillsammans. Och nu har du gjort mig ännu starkare. Jag har dig att tacka för så mycket! Hoppas du vet om det. Om du mår bra nu, så kommer jag också att må bra.