Dags att skriva av sig.

Snart har det gått ett helt jävla år. Tiden går så fruktansvärt snabbt att jag hinner inte riktigt med. Jag saknar dig mer än någon kan förstå. Till och med jag själv tror jag. Jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Jag vill ingenting. Jag känner inte för nånting. Det känns bara så jävla meningslöst alltihopa. Känner mig så ensam ibland, fast jag vet att jag inte är det. Men det känns så!! Har ett stort jävla tomrum i hjärtat. Det enda jag vill göra är att ligga under mitt täcke, och inte göra nånting. Fast jag vet att det inte hjälper. Det hjälper inte att göra ingenting. Det är bara att ta sig i kragen och gå i skolan, åka och träna och göra allt såntdär vardagligt. Även om det känns skit ibland, så finns det ju faktiskt dom där stunderna, när livet ler mot en. Det är dom man får försöka tänka på, även om det är så jävla svårt ibland.