Långdistans, check

Dagens träning var egentligen snabbdistans, men då Halmstad bjöd på solsken och fint väder får en ju ta tillvara på det så det blev långdistans idag istället. Och långt blev det. Femton (15) kilometer för att vara exakt. Hade igång runkeepern, och när jag var tillbaka hemma igen så såg jag att jag bara hade sprungit 14,86 km så jag fick ta ett varv runt huset så den stannade på exakt 15,00 km haha. 
     Men vet ni vad det värsta är? När jag sprang, så tänkte jag att åh, nu börjar benen bli stumma, ska jag gå en bit? Men nej, Emma, det är bara att fortsätta springa. Och jag fortsatte och tänkte, fan vad bra jobbat Emma, nu är jag stolt över mig själv! Men, när jag kom hem och fick se mina kilometertider så blev jag besviken på mig själv. Alltså, vad är mitt problem?! Jag kände ju när jag sprang att fort gick det inte, men trodde inte det gick så sakta. Har ni hört på maken, jag har precis sprungit 15 km och är besviken på mig själv. Prestationsångest kan slänga sig i väggen.